är jag verkligen sån?

Få som känner mig...

Jag känner igen mig så mycket i en del av Melissa Horns låt (jag saknar dig mindre). 

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem

Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån

Och jag kan ångra det lila jag säger

Eller dra ett allvarligt skämt

Jag tycker mig höra vad dem tänker

Är hon sådär jämt?

Jag är precis sådär....och NEJ jag är inte alltid sådär....hänger ni med?

Tycker det är synd att få människor tar sig tid att verkligen lära känna mig. Jag är nog ganska långt ifrån den människa som de flesta tror. Det finns så få personer som känner mig på djupet. En av dessa har jag tyvärr mer eller mindre förlorat (vilket känns så jobbigt....har inte träffat henne på över ett år nu) men jag hoppas självklart att det kommer dyka upp personer som vill lära känna mig på djupet igen (om jag släpper in dom vill säga) 

Oj oj....blev ett allvarlig inlägg.....

Jag har ångrat så många gånger att jag inte kan vara tyst....bara babblar på, tjötar hål i huvudet på folk om troligen ointressanta saker....Har därför börjat vara tyst av mig istället. Vilket kanske upplevs av folk att jag inte tycker om dom istället, vilket så är inte fallet. Jag själv får alltid känslan av att folk inte tycker om mig, varför vet jag inte, men minns en tjej som blev min kompis efter många om och men när jag var 16 år. Hon sa till mig (efter att vi blivit kompisar)

- jag vågade inte gå fram och säga hej för jag tyckte att du alltid såg så arg ut.

Jag 22 år gammal

Är det så folk upplever mig? Som en arg, sur och otrevlig människa? Ser jag ut så? 

Jag som tycker att jag är så genomgod, generös och omtänksam....(drömjobbet vore att jobba som kurator på en gymnasieskola för jag älskar att lyssna, ge råd och finnas där för andra) 

Önskar att jag hade fler nära och riktiga vänner.....