tankar kring vikten

Tillbaka snabbare än jag trodde!

Känner verkligen att jag smälter fram (eller ska jag säga bort?) mer och mer för varje dag! Och det känns så UNDERBART! Jag tränar inget för tillfället, har inte gjort det på exakt 21 dagar.... Får se när jag ska ta tag i träningen igen, vet att jag har tidspress på mig inför bröllopet, men just nu så får vanlig vardagsmotion duga.

Maten...
Jag äter i stort sett normalt, fast mindre portioner. Är noga med att äta en bra och stadig frukost så slipper jag bli småhungrig och sugen under dagen. Sen äter jag bra till lunch, men bara en mindre middag på kvällen, ibland ingen middag alls utan bara lite frukt och bär (eller knäckemackor med ost, så gott, mums).
Är alltså inte så extreme med varken bantning eller träning. Försöker gå ner i vikt på ett mer normalt och hälsosamt sätt, och 13 kg mindre på 6 månader tycker jag är helt ok.

Jag hoppas kunna gå ner i alla fall 2 kg till innan bröllopet som är om 4 veckor. Sen dem resterande kilona ska bort innan 2011 har nått sitt slut. Vikten är visserligen inte ALLT, utan det hela handlar egentligen om att jag ska trivas med min egen kropp, och kunna känna mig sexig, vilket jag inte gör nu. Det blir bara bättre och bättre, men fortfarande LÅNGT kvar.... Eftersom jag alltid varit så liten och smal tidigare i mitt liv (innan jag blev mamma) så har jag ganska höga krav på hur jag vill att min kropp ska se ut. Jag inser att jag aldrig kommer få tillbaka kroppen jag hade innan (när jag var 25 år och vrålsnygg!) men kanske något i närheten i alla fall.

Nästa år fyller jag 30 år. Jag har alltid sett det som mitt bästa år. När jag fyller 30 då ska jag vara som snyggast, på toppen av mitt liv (min ungdom i alla fall). Ser det som att när man är 30 då är man fullbordad och som snyggast (på utsidan i alla fall, fullbordad på insidan blir man aldrig då man lär och utvecklas hela livet igenom).

Gör ett nytt försök att få in en bild här. Så här såg jag ut när jag var 20 år! Tänk om man kan få bli lika snygg igen!